Saléns

Till rors i tre generationer

Segla är nödvändigt

Segla är nödvändigt

”Så lycklig kan man känna sig endast när man vet med sig att man gjort ett gott arbete. Man behöver inte ha segrat och vunnit stora eller små troféer för att känna denna tillfredsställelse. Har striden stått hård och man skött sin båt väl, då är allt bra”, skrev Sven Salén om Guldpokaltävlingen i norska Hankö några år senare, 1933. Han var en tävlingsmänniska men även naturvän, och tycks i seglingen ha förmått förena skönhetsupplevelsen med spänningen.

Man kan fråga sig hur en framgångsrik och därmed rimligen mycket upptagen företagsledare kunde lägga så mycket tid på sina fritidsintressen. De veckor, ibland månader, som Sven rent fysiskt var frånvarande från rederiet skulle i dagens sekundjagande tillvaro ha satt djupa spår i den dagliga verksamheten. ”Pappa hade tid för väldigt mycket utan att jäkta”, minns Sven Hampus Salén. 

Det fanns ett fåtal beslut som var riktigt viktiga, och trots att det gjordes sådana underbara affärer var det ändå bara dessa beslut som pappa var verkligt engagerad i.

Läs kapitlet (boken öppnas i en ny flik)

Den segrande besättningen i Guldpokalseglingarna i Oyster Bay vid Long Island 1927. Fr v Bertil Carlsson, Sven Salén, Sture Lindgren samt Tore Holm.

I dag skulle tabloiderna ha kallat det en skrällseger

Sven Salén och ständige följeslagaren Evert Taube ombord på ”Bolero” på 1950-talet.
”Striden var avgjord och ’May Be’ drog ifrån ’Noreg’ allt mer och mer och kom i mål minuten före. ’Merenneito’ var för dagen ur spelet,” skrev Sven Salén. Även tidningarna skildrade Guldpokalseglingarna minut för minut. Sven Salén till rors i ”May Be”.
Bolero till havs under den stormpiskade Bermuda Race, 635 sjömil över öppet hav. Hon gjorde i genomsnitt tio knops fart i stormbyarna på 25–30 m/sekund.
Sven Hampus och Christer Salén tog vidare efter fadern Sven och utvecklade koncernen i nya riktningar. Men vid sidan av arbetet levde de gärna efter dennes filosofi; att ha tid över även för annat. Båda har varit hängivna seglare hela livet, och Sven Hampus (t v) var även ordförande i KSSS 1982-88. Christer innehade motsvarande post i göteborgska GKSS 1975-80.
Två seglande generationer – Sven Salén med äldste sonen Sven Hampus, tidigt 1940-tal.