”Så lycklig kan man känna sig endast när man vet med sig att man gjort ett gott arbete. Man behöver inte ha segrat och vunnit stora eller små troféer för att känna denna tillfredsställelse. Har striden stått hård och man skött sin båt väl, då är allt bra”, skrev Sven Salén om Guldpokaltävlingen i norska Hankö några år senare, 1933. Han var en tävlingsmänniska men även naturvän, och tycks i seglingen ha förmått förena skönhetsupplevelsen med spänningen.

Man kan fråga sig hur en framgångsrik och därmed rimligen mycket upptagen företagsledare kunde lägga så mycket tid på sina fritidsintressen. De veckor, ibland månader, som Sven rent fysiskt var frånvarande från rederiet skulle i dagens sekundjagande tillvaro ha satt djupa spår i den dagliga verksamheten. ”Pappa hade tid för väldigt mycket utan att jäkta”, minns Sven Hampus Salén. 

Det fanns ett fåtal beslut som var riktigt viktiga, och trots att det gjordes sådana underbara affärer var det ändå bara dessa beslut som pappa var verkligt engagerad i.

Läs kapitlet (boken öppnas i en ny flik)