Saléns

Till rors i tre generationer

1970-1980

1970-1980

Stiltje och storm

Det var nu 1970-tal. Selfmade-entreprenören Sven Salén var borta, de gamla seglar- och sångarbröderna gjorde sitt uttåg; entré: unga välutbildade direktörer med snabba klipp i blicken. Hungriga, affärssinnade, rekryterade och uppmuntrade av den djärve Sture Ödner, själv skolad i sin företrädares anda. 

Dessa år var det långt till lågkonjunktur – mellan 1967 och 1974 gick solen aldrig ner över de svenska storrederierna. Under 1974 var sjöfartsnettot, alltså de exportintkter som Sverige fått genom redarnas verksamhet, tre miljarder kronor, och 30 000 personer var sysselsatta i sjöfarten.

Frakterna var lysande, särskilt på tank, och i kraft av de stora vinsterna där kunde Saléns också bibehålla sin ställning som nummer tre bland världens kylfartygsflottor. Även torrlast började gå hyfsat efter de första trevande åren med Rederi AB Rex gamla båtar.

Läs kapitlet (boken öppnas i en ny flik)

”Winter Water” indockad på Cityvarvet för komplettering och reparation efter brand i 1:ans lastrum 1979. Hon var 169 meter lång, med en enorm bulb.

Men vi i Saléns var ju lite mera handlingsorienterade än de andra redarna

Christer Salén
Dopet av ”Sea Swift”. Fr v Christer Salén, Eva Salén, Eva Ödner, Sture Ödner med fartygets gudmor Birgitta Dybeck, hustru till Clarence Dybeck, Sven Hampus Salén samt Ian Hamilton med fru.
För att behålla sin ledande ställning i världen beställde kylrederiet ständigt nya fartyg. Här ”Snow Ball”, ett av de åtta kylfartygen i Snow-serien som byggdes vid Chantiers Navals i La Ciotat, Frankrike 1972–74. Med sina 12 580 dwt var hon då världens största kylbåt.
Fel tid, fel storlek. ”Sea Swift” på 256 050 dwt var en av de nya supertankbåtarna. Den levererades 1973 från Kockums varv i Malmö.
Alla sjösättningar på 1970-talet var inte glamorösa. Den 19 mars 1975 sjösattes ”Sea Scape” på 356 000 dwt vid Kockums varv. Sällskapet stod i snögloppet på en plattform invid det gigantiska skrovet. Fartyget gick direkt till malpåse, först i Haugesund och i augusti samma år i Singlefjorden.
Cargolux startades i samarbete med isländska Loftleidir och med kanadensiska turboprop-plan av typen CL44 där stjärten var svängbar och lastkapaciteten enorm.
Likt långa insektsben sänktes pelarna ner till havsbottnen, där de ställdes på plant underlag och därmed bar upp hela plattformen.