På våren 1968 gick Salénrederierna om Sveriges dittills största rederi, Broströms, i tonnage. Med blygsamma 14 000 dödviktston som marginal utropades Sven Salén av pressen till landets nye redarkung. Han tyckte dock inte själv att det var så mycket att orda om, utan framhöll i stället att Broströms tonnage var mer specialiserat och därmed höll högre kvalitet.

I ett minnesnummer av Salén-Nytt i november 1969 skrev Sture Ödner bland annat: 

”Hans från ingenting uppbyggda stora rederi- och affärsföretag gick bättre än någonsin. Hans båda unga söner hade kommit igång på allvar i företaget. Flera betydande affärer hade just avslutats efter långa svåra förhandlingar. Han hade just fått taga emot sitt och Sveriges största fartyg, som helt motsvarade hans idéer om stora och snabba båtar. Verket var för hans del fört till en hedrande final. 

Äventyret och risktagningen var en självklar och för honom stimulerande ingrediens i hans livsgärning. Att hans djärva och framsynta satsning skulle berättiga honom till utdelning ansåg han lika självklart. 

Det var fest och spänning i Sven Saléns sällskap i hans krafts dagar. Jag tror att de sammanträden vi hade även beträffande mycket betydande affärer inte alltid fyllde kraven på det djupa allvar som jag i min ungdom väntade mig skulle härska i dylika sammanhang. Men det blev resultat! 

Klart att Sven Salén tyckte om att tjäna pengar – varför skulle man annars syssla med affärer? Men det var långt ifrån alltid huvudsaken. Många olönsamma förslag accepterades under årens lopp för att hjälpa mindre framgångsrika vänner. Irrationellt kanske, men mänskligt. 

Det är sådan han var och sådan vi skall minnas honom.”

Läs kapitlet (boken öppnas i en ny flik)